När livet ger oss käftsmäll!!!!

Tur vi har ett stort hus med många rum. Idag har jag tagit mig en trappa upp för att plugga lite. Jag har magkatarr och huvudvärk. Men det är väl nästan det minsta bekymret  jag har just nu...

Igår kollade jag på David Helenius program när journalisten Susanne Sjögren berättade om sin dotters leukemi. Jag grät ikapp, jag kände igen mig i så mycket!!!
Vi har inte varit just DÄR, men hos oss har det varit "en aktuell" händelse under en kort tid. Vi fick beskedet att det INTE va det...till slut....men vi var i ovissheten under förra julen. EN hemlis vi haft i vår familj. DÅ visste man inte varför hans prover såg ut så....feber...slö...konstiga prover...växer inte... Alla undra,alla frågar...jag misstänkte att människor bara va så förbannat nyfikna...nåt att prata om...men det va VÅRT barn som va  sjukt, vi visste inte själva HUR sjukt. Inget att prata om. Sen insåg jag att väldigt många brydde sig på ett uppriktigt sätt. När det gäller sjuka barn så omsluter så många människor upp omkring en.
Minns det tiden som en dimman...vågade inte berätta för någon mer än dom som stod mig närmast. När han sen sövdes och tog bemärgsprov så föll allt för mig. Att söva sitt redan sjuka barn är så vansinnigt hemskt...lämna över en "trasa" till nån du inte känner det minsta i Landstingets blå kläder. Ett barn som du inte ens kan förklara NÅGOT för, bara några fjantiga ord om att "det går bra lilla gubben"...vad vet jag om det????? Vadå bra...???
Jag såg också att han va svårt sjuk...jag förstod tidigt att något va fel...tack gud för att VI fick bra besked. Men det finns dom som inte får det. Dom lider jag med. Inte bara cancern i sig utan den otroligt plågsamma behandlingen. Bara att tvångs-hålla en 2 åring är bland de värre saker man gör nästan. Ett vidrigt övergrepp!!!


Som jag alltid skriver så har han lärt oss massor. Uppriktigt så är jag glad att han finns hos oss. För mig ÄR inte saker självklara. För mig ÄR livet skört....


Detta skriver jag idag för att få distans....
VAD är en tenta i sammanhanget!
Finns datum för att skriva om...finns väg ut ur...allt löser sig när det kommer till såna saker!

Men också för att han idag är en pigg...dock väldigt liten kille som gång på gång förbryllar och överraskar oss på många sätt.
Men viktigast av allt så är såååå ÄLSKAD av oss alla. Han är vår "mysis".....gud som jag älskar denna lilla unge!!!!

Nu ska jag torka lite tårar och ta tag i Hypofysens funktion!

Träna,dricka kaffe och kolla "Pippi"!