För nån månad sen så drabbades vår stad av en sån där tragedi så jag där och då tappade JAG tron på mänskligheten...jag har tvekat förr mig bestämde mig för att vi får inte ge upp...vi är goda...vi kan inte gå och misstänka människor.....oroa oss för att saker ska hända.
Igår försvann allt för mig!
En flicka...17 år....med drömmar,förväntningar och framtidstro. EN flicka som väntade på sommarlov...fått sommarjobb i en idyll. Troligtvis så där lycklig som man är när det snart är sommarlov och kompisar och solbrända ben är fokus.
Så finns det sjuka människor...det måste jag ändå tro...det kan inte vara fullt fungerande människor...
Fy,fan....fy fan för detta.
Jag blir helt galen.
Varför i hela friden...
Detta är ju den där mardrömmen man har sen barnen börjar gå..då kan vi ändå kan följa varje steg. Men sen då...då vi måste släppa greppen en aning. Dom måste få pröva sina vingar....
Jag är redan innan hysterisk...Isolde får INTE lämna vår gård och jag granskar ALLT...från dagis till fritids. EN del skrattar åt mig...men tyvärr ser världen så annorlunda ut idag. Jag ÄR rädd.....jag är livrädd att något ska hända.
Jag ringer mina barn så fort dom är ute....jag måste ha koll.
Skräcken är dagen då dom inte svarar....eller kommer hem på utsatt tid.
Dessa stackars föräldrar som haft hoppet...jag trodde nog fram till igår att hon kanske skulle finnas vid liv ändå....
Hur lever man vidare....?
Kära lilla flicka vilken skräck...lurade dom henne? Vad gjorde dom...hur länge fick hon leva...?
Nu ska jag städa klart här.
Johan och barnen har åkt till Göteborg.
Sonen sover gott på övervåningen efter en hel dag på Sommarland.
Jag ska jobba...men först köpa pool och skor.
Ha en fin dag!
 |
| Saknar dom redan..... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar