Vad jag behövde....

 Skrev ett lång inlägg förut och när jag skulle ändra lite saker så försvann det. Tröttsamt....Slödag kan jag väl beskriva denna dag som. Precis som det ska var nu ett tag till! MEN ....jag ska oxå erkänna att detta varit bra för mig, inte så värst festligt och fartigt på nåt sätt men nödvändigt kanske! Min kropp sa ifrån med all sin egen kraft den hade.....Min/vår bäbis ville tjuvstarta, även denna verkar gillar mitt tempo alltså. Men än får du stanna där du är....
Nu är läget annat...det är lugnare på många sätt. Ska till MVC idag och kolla läget. Men vad jag känner så känns det som stormen lagt sig lite nu.....

Att få ihop livspuzzlet verkar för många vara livets utmaning nu mer, är ju helt galet egentligen! Man behöver inte vara med på ALLT,barnen behöver inte vara med på ALLT (även om dom vill, där är väl ändå vårt ansvar att hjälpa till) . Just nu och ett tag till framåt tänker jag sänka mitt tempo....jag gillar det faktiskt. Mer tid hemma, inga tider att passa hit och dit, laga mat i lugn och ro...inte säga Hej då mamma kommer snart hela tiden. Men det tar ett tag att vänja sig.....tur att jag ändå är lite av ensamvarg. Har inga som helst problem med ensamheten då jag själv väljer den!
Tror att detta andrum skulle vara värdefullt för många....dock utan sjukskrivning för det är inte kul.
Men det kan vara svårt att själv säga till sin spegelbild- Hörru lugna ner dig lite!!!!!

Jag har övelevt livet på soffan 1 v, utan träning 2 v.....utan att jobba 2 v.....Tänk att livet ändå funkar. MEN...väldigt mycket har funkat med hjälp av min underbara mamma. Utan henne hade det blivit svårt. Hon är lite av livbojen ibland!!!

Magen bestämmer tempot........OCh hör å häpna....det är färbannat myyyyysigt detta! Trodde jag aldrig jag skulle känna......