En del av oss sliter med några extra kilon, så även jag just nu....men när jag tittar tillbaka på min prestationer så ler jag. Är det NÅGON (självgod får ni kalla mig) som lyckats så är det JAG. Även om bilderna både över och under inte är från idag. På bilderna här under ser ni en kropp som jag idag skulle kunna göra ganska mycket för....men som jag oxå vet baksidan av. OCH skulle hellre vara den jag är idag än den tjej som står där i bikini. Fint och imponerande och 2, 5 timma på gymmet per dag. OM man nu någonsin får så mycket tid igen och inte hittar nåt annat att fylla den med...så kanske. Men själen kan man inte ta några foton på. Men jag minns.....
Idag kan jag känna lite sorg över vad jag förlorade på vägen, vad jag försakade. Men jag träffade JOHAN så visst fanns lyckan...och hjälpen till en helare person. Honom har jag att tacka för mycket!
Mina vänner skriker nog nu...NEEEEEj,inte igen?!?!?!
Nej,inga galna dieter och slit till kroppen rasar...nej,nej. Ni kan andas ut. Men visst blir jag sporrad och taggad för ett nytt träningsår.
 |
År2000 och 144 kg...MINST! |
 |
| 7 veckor kvar tills jag skulle tävla,men fegade ur.....och så missnöjd!!!! |
DU ÄR GRYM!!!!!!
SvaraRaderavärsta är väl att man aldrig blir riktigt nöjd med kroppen när man tränar vill alltid lite mer kram Fia