Det sköra livet.....

Vi är väl  många som just nu gråter oss igenom Cancergalan på 7:an. Dels för att man kanske som jag är mamma med en enda önskning när man tänker till. Det är ju varken utlands semester eller nybyggt hus...än mindre tanken på mindre lår...det är ju att få vara med hela livet ut...att se barnen växa upp..få se dom ta studenten, få barnbarn...uppleva allt det där. Men också den fruktansvärt långa väg dessa människor får vandra och bli utsatta för....Cancer drabbar många,många fler än vi kan tänka oss. Det är min skräck...min totala skräck i livet.

Idag pratade jag med en småbarnsmamma som efter sommaren fick ett helvetes-besked....hon beskriver livet i dag som total kaos....att som småbarnsmamma drabbas av detta kan ju vara det värsta man kan gå igenom. Hon var trött på att vara stark,trött på att höra att det kommer bli bra,trött på att kämpa,trött på att inte leva livet som hon tänkt...fy,jävlar va hemskt!!!!!

Bedrövligt ..

Idag efter en trevlig pluggdag hämtade jag småttingarna och eftermiddagens aktivitet var att jag fick bli Lasse Kronér och bedöma Isolde bakverk i lera.....

Ett helt gäng lediga grabbar ramlade in här i olika storlekar. En av sönernas kompisar flyttade här ifrån som en lite rund kille...idag 2 år senare ser jag honom i köket som en ståtlig snygging som hade lagt sina extra kilon på gymmet och stod som en muskelknutte här. En stor kram fick jag och blev så glad att han tog sig tid att komma hit och hälsa på oss!!!!

Ja ska nu fortsätta gråta en stund.....

En tålmodig potatis-skalare är han....

Ingen doft av rosor i hallen idag....