I bland är livet som en karusell...

God kväll!

Jag sitter i soffan och är idag ordentligt trött och känner mig uppriktigt sagt ganska tom.
Jag fick idag ett samtal som vi kanske på ett sätt längtat efter men också fasat för...det är delade känslor. Det va Isidors fantastiska doktor som ringde....jag hade det på känn...han skulle berätta något...det gjorde han....idag fick vi svar. Svar vi letat efter i många månader....det är tungt idag. Jag kommer bara skriva så här,aldrig mer än så. ...detta är för oss...som familj och nära. Jag vet att många följt mig/oss och undrar nu vad man hittat....
Tyvärr...detta blir ert allt från mig!
Och enbart nyfikenhet klarar vi oss utan...ursäkta men så är det.

Livet är jag redan ödmjuk inför...ännu mer idag än igår och ännu mer i framtiden än vad jag har i min historia!

Min första  första VFU dag på Vårdcentralen idag.....ungdomsmottagning och diabetessköterskans arbete  har jag fått ta del av idag.

Jag skulle träna direkt efter men just de va otroligt betydelselöst idag....
Nu har jag lagt dom små.....pussat så där galet mycket att Isidor pruttade åt mig i rent missnöje.

Jag ska inte lyfta så mycket som ett finger i kväll. Har mängder av bilder som ska över på olika usb...arbete som bör påbörjas...tvätt som ska vikas...inget av det intresserar mig idag.

Sonen har varit med Johan och kollat på en Wod....hoppas han blir lite sugen!!!!

Denna bild tog jag på ett fint syskonpar igår...den symboliserar kärlek,närhet och trygghet....

Ta hand om er.....här är det varmt av alla ljus. Mysigt!!!






!