Hur uppfattas du???

En ganska spännande,gigantsikt stor fråga!
Är det viktigt,Hur du uppfattas?
Hur vill du bli uppfattad?

Själv anser jag att det är både viktigt och oviktigt på samma gång.
Jag vet nog ganska väl hur jag uppfattas.....jag är nog en "luring" där om man inte känner mig .

Jag uppfattas nämligen olika,riktigt olika.

Mina närmsta vänner, dom som står mig riktigt nära. Dom är få....tack å lov, dom är noga utvalda av mig.
Hos dom uppfattas jag nog som en kämpe,på alla plan. Målmedveten..ärlig, bjuder på mig själv och mina många svagheter,tråkig (vinet vet ni).roligt ,enkel,energisk och på språng. Snäll och klok ...... Japp,jag vill gärna tro det i alla fall. Haha.
Mig skulle man lätt kunna hitta i så väl shoppingcenter som i skogen ensam!
Jag är en kuslig personkännare...alltid varit det!!!! Jag känner "direkt" om nåt är "lurigt". Sällan har jag fel.....Inte alltid bra!
Men också en ensamvarg....har inga behov av att "hänga" och umgås med folk allt för ofta....jag gillar ensamhet. En vald sådan....men jag gillar också att umgås. För jag älskar  mina vänner innerligt.
Med åren har någon försvunnit och någon tillkommit. I bland får man rensa upp och ibland blir man upprensad.
Som jag sa till Anki igår. Jag älskar HEMMA och MINA! För mig är det tillräckligt många gånger.
Mina vänner skulle jag stå bakom i allt och förväntar mig samma sak tillbaka.....och vet att det är så!

Att Anki i bland  chockas över min"smärtålighet" är lite spännande. Yttre smärta för mig är nämligen enkel att hantera....det går snart över!!!. Den inre smärtan som kan uppstå i livet hanterar jag sämre. Den gör så mycket ondare än ett brutet finger hos mig. Nu mer behöver jag inte känna den smärtan i själen längre. Under några år va den hård!


Känner man mig till ytan...så uppfattas jag nog som lite svårflirtad, funderare, går min egen väg....åsiktsfull....stark i det jag tror på. Nu mer säger jag sällan vad jag tycker i allt för stor utsträckning...det gjorde jag förr.
Jag har lärt mig att det inte ger mig eller nån annan så mycket att hela tiden säga min mening. Och det känns bra! Min Blogg är bra i det...om behovet att säga min mening faller på. Men aldrig mer om Gastric By pass....haha!

Känner man mig inte alls....så vet jag inte. En morsa som drar barnvagn jämt och ständigt. Som tränar JÄMT.....äter bara sallad (fast det borde dom se att jag inte gör).

Hur jag uppfattas av "folket utanför" bekommer mig inte alls. Inte det minsta.....
Det som är viktigt för mig är att mina allra närmsta vänner vet vart dom har mig!

Nu borde jag hänga min tvätt.
Som alla veckans dagar känns det som!

Fantastisk bild, på mormor och Isidors händer!!!!!!
Denna säger så mycket....