Aldrig varit så rädd....

Just nu hör jag en gräslig hosta från övervåningen. Det är lilla Isolde...stackare!!!! Genast sprider sig skräcken över mig. Jag har inte hämtat mig riktigt än sen denna "pärs". Ibland när jag tittar på honom kan jag ändå bli orolig för honom. Konstig känsla.....

Jag har aldrig varit så rädd förut , rädd att förlora den lilla person jag inte ens fått lära känna än. Vet hur jag tänkte detta...Men vi måste få lära känna varann ju!!!! Detta kan inte vara möjligt...Än idag vet jag inte hur sjuk han egentligen var...men väldigt sjuk!!! Jag förökte tyda läkarnas ansiktisutryck hela tiden....Vår lille prins, vilken start!!!!!

Å, en sån hemsk tid!!!

Tänk vad en vanlig "dagisförkyldning" kan ställa till det för dom små....

MEN , det gick bra och vår ISIDOR är idag pigg...liten....och glad!

Denna tejp är större än kinden....lille gubben!

En nack-stark go kille idag!