I väntan på...

Sonen kom precis hem från gymmet...tycker det är så roligt att han kommit igång,men framförallt att han tycker det är roligt!!!! För tycker man inte det är roligt är det svårt att hålla fast i glöden hur mycket man egentligen vill. Hur många har man inte sett träna som galningar ett tag...kanske år och sen bara det dör ut. Eller som jag det sista året...tränar och tränar utan resultat...haha. Kanske för man inte varierat sin träning och det blivit mer trist än kul.
Men i våra ungdomars fall ska man nog bara glädjas åt att dom rör sig. Att resultatet kommer snabbt när man är 15 är ju en extra sporre. En tacksam ålder att börja träna säger alltid Johan.  Han började i den åldern och sen har han ju utvecklats hela tiden. Man får vara perfektionist och envis för dom resultaten....och offra mycket. Just det kanske jag inte matar in i mina barn men glädjen och känslan av pigghet men också känslan av allt annat träningen ger oss!!!!

Här hemma är det inte mycket till fart även om källare är uppröjd och sonen fått ett större databord!

En ligger i soffan med en HINK av snorpapper framför sig och lille Isidor han leker ena stunden för att sen krascha lite i soffan. Sett på så mycket BarnTv att jag snart får spader....
Själv börjar jag bli rastlös och isolering ifrån omvärlden är inget för mig. Längtar efter människor och att få komma ur mjukisbrallan....jag är så sunkig att jag nog ska kosta på mig en dusch och lite mini SPA i min ensamhet nu!

Nu vill jag vädra ut all "sjukkänsla" och få in liter vår i huset...
Mamma ska sy nya prickiga gardiner till mig...så härligt med färg!!!!!!!!!!

Nu ska jag torka näsor och hämta vatten!