Summa sidvisningar

tisdag 30 december 2014

Året som gått!

Som alltid när ett nytt år strå framför mig blir jag lite känslig. I år mer känslig än någonsin.
Det har utan tvekat varit ett tufft år...på flera sätt!

Mitt första år på Högskolan, ett år fyllt av mål,krav och förbaskat mycket stolthet. Att jag ens våga!!!!Att jag gjorde det!!!!Att jag behövde en förändring efter att "knorrat" lite om att jag behövde göra nåt annat...jag tillhör dom få som "tog tag i det". DET är bra gjort som 5 barns mamma! Det måste jag få säga....
Det har inte varit en enkel resa, inget jag trodde. Men att det skulle vara så här tufft trodde jag inte....
Men det går bra, riktigt bra...jag älskar det!

Våren var skön.....jag minns den knappast.....men jag tror den var det!

Sommaren var härlig,massor av sol och lata dagar...massor av grill och överdrivet mycket glass.


Hösten kom och Johan började sitt nya jobb, det visade sig vara ett riktigt lyckodrag...han trivs och jag trivs med att få lite ordning på arbetstider.,,,,och massor av infektioner fick vi på köpet....hela året har kantrats av infektioner för vår Isidor. Många sömnlösa nätter...mycket googlande och till slut fick jag nog -VAD är det för fel????
Ni vet kanske när känslan längst in i maggropen säger dig nåt men du vet inte vad du ska göra med den för det bästa är att den säger dig fel...i mitt fall var den tydlig och jag får driva på lite grann. . Efter år av utredningar,prover...röntgen,tester, EEG mm så började dessa fantastiska läkare lägga ett pussel...hela tiden var jag med på ett hörn.....jag ville veta!
Mitt älskade lilla barn...han mådde inte bra......jag såg det,kände det,insåg det....å,herregud så gräsligt! Man vill se sina barn tindra med små äppelkinder,springa,hoppa och busa...EXAKT så ska ett barn ha det. Isidor orkade inte......
I Göteborg träffade vi sen en gammal man...en klok sådan som ärligt berättade för oss vad som var fel. Jag grät så mycket på vägen hem att jag aldrig trodde jag skulle le igen.....jag gav upp där och då. Ville inte plugga mer...ville inget mer...bara vara hemma med Isidor....nu vet jag att detta var den sundaste reaktion jag kunde få. Det släppte...allt jag bar på.

Mitt i detta ska jag också vara vältränad..en bra fru,,,,en gudomlig vän....en mamma till många...en student ....ha ett fint hem och väluppfostrade barn...
Något fick jag prioritera bort under året för att klara mig...så det var enkelt....jag fick lägga det MINST viktiga i en "inte nu" box....mat och träning..nåt som styrt mitt liv mer än jag vill erkänna. Nu ser jag....
Några kilo upp...japp...men värre än så var det inte. Jag mår prima...stark, stolt och äppelkinderna tänker jag inte göra så mycket år faktisikt.....! Vad Fasiken gör det....men hade nån sagt det för ett år sen hade jag i stället valt att INTE börja plugga ...så illa så jag skäms!
I bland behövs det nåt som får oss att vakna till...den dagen kan komma för oss alla....då saker som förr vara så tryggt för oss...alla mår bra...dåååå kan man lägga krut på yta och gnäll om att elen är dyr. Själv är jag glad att VI har varandra och att vi finns för barnen!!!! Men saker kan ändras....man ska tänka på det....
Man ska vara oerhört rädd om sig själv och sin hälsa...ÅT båda håll.
Jag önskar så jag insåg det för många år sen.....
Balans är svårt i allt......
Man får träna även på det.

DET nya året är som vanligt utan löften.
Fred på jorden...men i det lilla att vi ska få ha det bra,vara friska och glada!
Ägnar  mig inte åt  löften utan hälsar 2015 Välkommen som ett ganska tomt ark.
Jag ska fylla det med roliga saker...upplevelser.....kärlek och nyfikenhet!

Min älskade man är mig närmare än någonsin.....vi har det fantastiskt och har svetsat samman som ett stabilt team....han är för mig allt jag drömt om och senast igår slog det mig hur fantastisk han är , allt han gör....ägnar all sin lediga tid åt sina barn och mig +Crossfit...haha. Tycker det är fantastiskt och inte självklart för mig.....

MEN sen kan man vända på saker...sen Isidor km så har jag ändrat på mitt tänk mycket...jag har valt bort människor som inte ger mig nåt....hårt men sant....jag är mer ödmjuk och tacksam för det lilla.

Så önskningar för året som kommer...att vi får ha det bra och må bra och att jag är närmare målet som sjuksköterska!!!!
Välkommen nytt år.....






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar