Vi är hårda kritiker!!!

Nu sover mitt kvälls-sällskap. Hon slocknade i soffan efter att berättat om mormors goda köttfärsås. Ett par non-stop och lite välling gav hon upp.

Storebror bar upp henne och hennes lilla hand kring hans hals gjorde att jag blev så där varm ända in i hjärtat!

Läste precis i en blogg där en mamma nu lämnat sin ca 8 v gammal bäbis och åkte på semester med sin man för att "vårda kärlek". För vissa otänkbart och för vissa Okej. Åsikterna haglade och man kan få tycka vad man vill om det.....men att kritisera varann i föräldraskapet är nog kanske det "farligaste " sak man kan ge sig in i, förutom religion!!
Vad är en bra förälder???
Hur vet just VI vad det är??
Är det när man kan ge barnen upplevelser i form av resor och äventyr, eller när man är hemma varje eftermiddag med sina barn, eller när man kör på hockeymatcher flest gånger, eller när man ALDRIG glömmer dom där jäkla lapparna för påskrift till skolan, eller är det när man är en "hel" familj. Jag precis som du har egentligen ingen aning. Vad man tycker är viktigt är så olika....det vi alla är hyffsat överens om är att vi vill vara den BÄSTA föräldern till vårt barn...den förälder som står för trygghet,kärlek och närvaro. Som lyssnar,ger tid och bekräftar. Kämpar för att dom ska bli starka individer...Hur enkelt är allt detta??!?!!?

Tror att mamma-pappa-barn familjen under samma tak har det enklare här......separerade familjer har det värre.....För här gäller det jäklar i min låda att vara den "bäste" av 2......i perioder lyckas vi men i perioder kommer vi inte vara "den bästa". Mina egna barn hatar mig i bland, jag bryr mig för mycket...för lite, är för arg....Men jag kommer fortsätta va "odräglig" på det viset...för att jag bryr mig om!!! Är man inte trygg i sin roll här kan det nog bli lite problem, då man ger upp allt det där och bara "ger"......Det är ju ändå så att vi har inte BARA skyldigheter som föräldrar, ibland känns det så. Det ställs ibland orimliga krav!!!
Jag har inte LYCKAN att få ha min barn hos mig alltid...detta "grusar" mitt liv gnska regält. Tar mig mycket kraft att må dåligt över.....
Att längta och sakna är tufft, att älska och inte ha möjlighet att visa det varje dag är kanske ännu tuffare!!!!!

Jag har inte lyckats med allt, det har ingen av oss även om vi gärna ,så innerligt vill tro det.....men jag vet att jag tillhör dom männsikor som ger stor del av mitt liv till mina barn. Jag är hemma med mina små barn ,ger dom all tid jag har...för att jag VILL det!!!!! Jag vet att jag aldrig kommer ångra att jag gett dom denna tid.......tiden för annat kommer sen. Men den är inte nu...jag prioriterar detta . det betyder inte att jag aldrig är SOFIA, den resan har jag gjort redan.  Jag tar mina "ego" stunder.....dom är ljuvliga dom oxå!!!!



Men idag när brorsan bar upp lillasyrran....då förstod jag om jag någonsin tvivlat...att det är det HÄR allt handlar om!!!!!
5 barn och så mycket kärlek till er alla!!!

Bästa kökshjälpen!!!!