7år!!!

Igår hade vi en trevlig kväll med vänner. Det blev tacomys och massor av bus och dans, ja vi dansade inte utan barnen.
 Trötta barn men det gav oss ingen sovmorgon idag ändå. När man TROR att det ska bli så ...då blir det aldrig så.
En lång frukost idag och sen va det dans kring granen.
Isolde gillar det där...själv tycker jag det är så tråkigt så jag tyckte tiden stod stilla.

Sen drog vi till Skövde. Fika på Rådhuset och lite saker skulle inhandlas inför MIN skolstart!

Idag firar vi 7 år tillsammans. Minns den dagen så tydligt.  Vi hade inte sett varann innan han bara dök upp en kväll. Herregud det  va det snyggaste och största jag sett...han klev in genom dörren och jag tänkte - Han måste jag ha!!!!
Jag ska inte ljuga, det behöver jag inte...men kroppen....den kroppen...haha!!!
Nu visade det sig att det fanns mer bakom denna för mig snyggaste kroppar jag vet...än. Det är ovanligt att det finns mer bakom spända biceps...men i detta fall ..mycket mer vilket är ovanligt!!!
Jag blev kär från första stund...ingen tvekan. Ni vet när man blir helt golvad...
Än idag kan jag få det där "pirret" i magen när jag ser honom på håll. Han är min!!!
Några fler barn ville jag INTE ha....Vilken tur man kan ändra sig!!!!!
Det blev ju en Isolde och en Isidor.


Han är en fantastisk man på alla sätt....mänsklig ,med brister och fel. Tänk så trist det vore annars.
Men för mig helt perfekt. Han passar mig bra. Stabil....och ordningsam. Lååååångt ifrån dom som blivt X i mitt liv.
 Jag ville vara singel, men han ändrade på det. ...jag va trött på kroglivet. SÅ mitt största krav va ...ingen krogkille!!!! Så trött på det levenet...ligga bakis .
Finns inte i mitt värld idag.
Idag pratade vi om...har vi krisat!?!?!
Inga stora kriser,inga större problem. Vi träffades sent i livet och hade lite i bagaget, tror att et kan vara bra...man vet vad man INTE vill ha....vi pratar mycket. Vi löser det mesta innan det blir en tuff klump att lösa. Vi är osams och oense....men väldigt sällan faktiskt!


Men det är inte alltid rosen rött och härligt...det är skittrist ibland som hos alla.
Första året med Isidor så va jag på vippen att klappa igenom...eller jag gjorde väl det egentligen. Då lyfter han upp mig...men det va ju inte "vi" som krisa...utan bara en tung period.

Vi har roligt, vi prioriterar varann och ser till att vi gör mycket saker ihop. Vi vill det! Han är min bästa vän....min livskamrat och orden "tills döden skiljer oss åt" känns bra!!!!
Tänk att han varje dag i 7 års tid pussat mig god natt...sånt jag kan glömma!!!!

I kväll ska vi fira med att beställa mat!!!!