Blev en kall cykeltur för oss mot Isoldes kompis Nova. Två barn i cykelvagn och glashalt. Vi stannade en stund...Isidor är lite små hängig!
Isolde skjutsas hem så det va skönt att inte behöva ta med Isidor ut igen på cykel.
Läste sånt bra inlägg på Fejjan om träning. För VEM tränar man...för andra ska tycka vi är rediga...för att det förväntas 2014 att vi rör oss...eller för oss själva!?
I bland undrar jag också detta!
Aldrig förut har jag sett så mycket träningsbilder i mitt Instagram flöde...men också för att jag har just mycket tränings människor där. Som kanske tränar på en annan nivå än vi småbarnsmorsor...och tack gud att inte detta är småbarnmammor för då finns det i så fall en liten plats för dom. Eller så tränar man för att kanske fylla just DET tomrummet...vad vet jag/vi????
Jag försöker tänka mig för när jag "visa" träningsbilder....jag gör det men allt mer sällan...då är det mest för att visa "livet" vad jag gör. Inte för att jag tränar mindre utan kanske mer för jag tränar mer. Jag VET att det skapar eller kan skapa så mycket ångest och dåligt samvete att se dessa "hurtbullar". Jag gör det helt och hållet för min egen skull....det där andra ...träna för att bli snygg ....bulliga muskler och allt vad det nu kan finnas på en önskelista är inte nåt mål för mig. Eftersom jag alltid alltid får kämpa med extra kilon så är det också mycket för att jag inte vill bära extra kilon.
Det jag idag vet som snart 39 åring är att lyckan inte sitter i vår kropp...jag har trott det förr. Så enkelt är det inte att en vältränad kropp ger oss det djupa lyckan. Finns den inte innan så hjälper det inte det mista
Att vara nöjd är en gåva...svårt .
Att alltid se vad man saknar....det är farligt och trist!
Mål ska man ha...rimliga och för att man mår bra av dom.
Röra sig ska man för man vill och mår bra av det!
Jag älskar det....men jag älskar också vilodagar!
Så denna Lördag är jag nöjd med att sitta i min soffa...kolla Pippi....äta Lördagsgodis och vänta på min man framåt kvällen!!! Räcker gott för att göra mig Lycklig!
Sen får man också inse att det inte varje dag seglar små rosa moln runt livet.....det vore väl lite väl konstigt!
Kalaslockar!!! |
Nu börjar dessa kunna leka en del...väldigt roligt! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar