Jag vet egentligen varför....men jag undrar ändå varför.
Varför träning är så provocerande att skriva om på såväl bloggar som FB. Är det inte lite galet.....varför provoceras man inte mer av andra saker. Är väl fantastiskt att fler å fler har hittat träning som en form av egen vård. Man sätter igång lyckohormon som aldrig förr när man tränar.
Det dåliga samvetet och undran över hur människor har tid är det ständiga....tid tar vi oss...den får vi inte.
Jag tycker det är betydligt roligare att läsa om sköna löprundor än mycket annat man får ta del av.
Nu har jag tagit lite rast ,raklång o soffan. Har huvudvärk.
Nu blir det en cykeltur till skolan igen.
Dagens trötta mor utser jag mig till.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar