"Vi kommer alltid att leva...vi kommer aldrig att dö"!
1 av 3 får cancer!
Vet Ni en sak?
Finns inget i livet jag är så rädd för...Johan vet min skäck. Jag är så rädd för denna hänsynslösa sjukdom så jag blir lamslagen i bland.
Att mina barn ska drabbas....vi...jag...vänner ...familj!
I detta KAN jag inte tänka....DET händer inte mig!!!! Det går inte.....varför skulle det inte kunna drabba mig/oss/vi! Det gör ju det....det är ju sanningen!!!!
När unga människor drabbas...eller barn...det gör ont!
Drömmar,kärlek och familjer....framtid och hopp. Allt detta tar denna sjukdom ifrån oss. SNABBT
Det är så orättvist .
Här slänger vi ut bilder på mat vi INTE ska äta....saker vi INTE ska göra....vi pratar vikt...vi pratar hårfärg....oviktigheter.....oväsentliga saker....då och då bör det slå oss.....Lika illa hos mig själv,jag gör samma sak .
Va fasiken!!!!
På allvar, var är ....glädjen över liv !
Jag har blivit otroligt duktig på att njuta av det jag har sen Isidor kom...året med honom har givit mig/oss massor av nya erfarenheter. Ny syn på människor....jag prioriterar så rätt idag...det känner jag i hela magen.
Ni vet när man kan känna att jag lägger mitt krut på det som är viktigt för mig! Att må bra i egen person och på dom jag älskar mest även om alla dom jag älskar mest inte är fysiskt nära mig alltid. Jag kramar inte mina pojkar godnatt varje kväll. För mig den stora sorgen i mitt liv. Från början i deras liv va det ju så klart tänkt att jag ALLTID skulle få göra det...Nu blev det inte så. OCH jag har överlevt även det...konstigt nog! Fråga mig aldrig hur,för jag vet uppriktigt inte hur.
Idag ställer jag mig OFTA frågan...Vill jag,bör jag,ska jag????
För mig är "Vi" så viktigt av många anledningar...inte bara av rädsla för sjukdomar....
Å, va vi måste vara rädda om varann!!!!
Nu ska jag gråta mig igenom detta och messa mina söner!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar